Badutt?!

Aaahhh!!!!
Har precis kommit hem.. Hem till Ronneby. Det var längesen jag var så glad över att vara hemma! Jag kommer inte våga gå utanför huset på en vecka! Taskigt tycker jag i och med att vi har påsklov nu. :( Kom o hälsa på mig så att jag inte känner mig så ensam.

Förlåt, jag är så uppstirrad bara. Ni kommer tycka jag är löjlig, men jag trodde seriöst att jag skulle dö! Okej, kanske inte dö, men åtminstone att jag skulle få djävulskt ont. Åka till sjukhus för första gången kanske? Trevligt :S :S

Nej, nej, jag ska förklara. Vi var uppe hos min syster idag. Mycket trevligt. Jag kunde äntligen göra klart de sista små detaljerna på min kjol. Vi åt våfflor :D Monstergott! Dessutom fick jag leka med Tommys tuffa kamera, så sweet! Så jag var ganska glad när jag satte mig i bilen på vägen hem. Någon irriterad över all snö, men lugnade mig med att det säkert inte var alls mycket hemma. JOVISST! Vilket fall, vi satte oss i Doris (das auto) och började rulla hemmåt, ganska sakta faktiskt, med tanke på Bernard då.
Vi körde genom Fur/Holmsjö/Nävragöl o jag gav på så vis alla mina vänner varsin tanke (även de som inte bor där av någon anledning). Alla som vet hur man kör från Bökevara (Skruv) till Ronneby vet att man kan köra via Emmaboda, Nävragöl, Tving o Johannishus. När vi kom till Nävragöl blev vi lite lagom förvånade över att snöfallet inte avtog det minsta, utan snarare tvärtom, det ÖKADE! Vi blev också lite förvånade över att det, trots det hemska vädret, inte synts till en enda bil i diket än. Haha! Tji fick vi, för POFF så låg vi där själva!

Så klantigt. Min mobil död, mammas minne kort. Detta resulterade i att vi satt o hoppades på att någon snäll människa skulle köra förbi på denna ytterst öde väg där det inte finns ett enda hus förrän i Tving. Detta var alltså på vägen mellan Nävragöl o Tving om ni inte fattat det än. Vi var precis på väg att ringa bärgningsbilen när Hemtjänsten kom o räddade oss! LOL De lyckades på tag i en bonde i närheten som kom o räddade oss i vår knipa.

Jaha där ser man. Jag trodde inte att kungliga Volvos la sig i diket, men visst allt är väl relativt får jag väl anta ;)

Så nu sitter jag här, ensam, trött, skakis, kall och med en fruktansvärd huvudvärk; tyck synd om mig!

Vad patetisk jag är, jag har precis varit med om en olycka där jag hade världens tur o inte råkade ut för någon skada, o jag klagar över att jag fryser! xD Men det är väl helt normalt att vilja ha lite sällskap efter en traumatisk upplevelse :P
Jag har mamma ju :) ska gå ner till henne nu en stund. Hon har för övrigt återställts till i princip nytt skick, förutom de gånger när hon får hemska minnen.. Men det är väl normalt? Jag är ju likadan själv, bara att jag inte visar det för någon.

Ta det lugnt nu i trafiken!
Ni får inte, inte, INTE köra ikväll! Oavsett!