Bernard, pöl, pöl Bernard...

Fotnot: Jag tänker inte förklara min situation, för jag får massa dömande åsikter och miner. Det är ingen som förstår min situation, och det är väl ingen som ska det, isf hade det inte varit min ensak. Jo, en förstår, och jag tror hon vet vem jag syftar på. Anledningen till att hon är den enda som förstår är för att hon har varit i samma situation.
Anledningen som jag skriver i denna blogg har du inget att göra med egentligen, alltså talar jag inte om. Men jag kan säga så mycket som att det är här jag skriver om alla härliga saker som händer mig, och den stora förändringen i mitt liv. Det som har hänt mig innan behöver du inte lägga dig i, men du får reda på allt som händer hädanefter. Nästan iaf. ;)

Den senaste veckan har varit galen... Inte alltför mycket skola och massor av tid till kompisar. Delar av mitt liv känns bra nu, för en gångs skull. Jag vet att jag låter som värsta tonårsbarnet, men det är inte så. Jag är inte den som söker uppmärksamhet i svarta kläder, piercingar och uppskurna handleder. Nej, nej. Jag gör mitt bästa för att vara glad. I skolan trivs jag för där är det ingen som gör mig ledsen. Där finns bara ett stort pack med kompisar som är de bästa i världen. Blir alldeles luddig därinne när jag tänker på er. Ni är helt perfekta, och att få lulla runt med er utan att behöva bekymmra sig för skola eller annat tråkigt är mitt livs höjdpunkter. (Tack Alicen!)
Jag vet att det låter sjukt, men det bästa av allt är att jag får krama vem jag vill, utan att folk misstycker. Det är världens härligaste känsla ska ni veta, att få krama folk och veta att kramen är helt vänskaplig. Då kramas man mer, och då blir man gladare. Kramar är ju det bästa som finns! Gosa är bra osså... Och det är också något man inte ska skämmas för att göra bara för att man "bara" är kompisar.
Det var allt för denna gången. Hör av mig igen hoppas jag :D