Äntligen har jag fått lite motivation i livet! Förstår ni hur underbart skönt det är att känna så?! Trodde att jag i princip skulle gå på o kanske fatta beslut utan att ha just denna motivationen. O då är ju risken för att man ska fatta fel beslut. Men nu känns det bra. Visst, det är kanske inte så att jag tror att hela mitt liv kommer flyta på bra från o med nu bara för det. Men till skillnad från för bara ett par dagar sedan så kan jag nu titta in i framtiden ett par år utan att känna panik, oro, ångest o rädsla. Nu kan jag faktiskt se en framtid, en som jag till och med kan vara nöjd med. I och med denna nyfunna inspiration o motivation så har jag fattat ett par beslut:
- I augusti/september så åker jag till USA för att vara Au Pair i ett år.
- Samma period 2010 ska jag börja plugga, antagligen till fastighetsmäklare.
- Från och med nu ska jag sluta oroa mig.
Små saker som om vi ska hyra ut lägenheten i andra hand under tiden och så, det får lösa sig då.
Se! En helt ny, positiv och framåttänkande person! *stolt*
(jag får tacka min kära svärmor Lotta för den fina insikten*)
5 kommentarer:
Oj, ett helt år i USA! Då kommer du ju vara ifrån nicken väldigt länge eller? Fast han kanske fortfarnde är i lumpen då?
Jag vill också åka till USA, men jag kan inte :(
Nice=) Skönt att ha en plan=)Har du redan spanat in en aupair familj?
Jo det är visserligen sant.. Men jag vill ju nu! Så jobbigt med saker som hindrar en.. Men jag kommer åka till USA nån gång och förmodligen kommer jag även bo där nått år, I know that ^^
Bra jobbat! Ett år i USA kommer att bli hur bra som helst! Du kan ju inte sitta hemma och vänta på att nicke ska bli klar med lumpen, eller hur? Han kan gott få vänta lite också! =) You go girl! Kram!
Skicka en kommentar