Spännande nyheter

Har just suttit och läst svaret som jag fick på det mejl jag skickade när jag svarade på en annons på bukefalos.se.
Det var en svensk familj som sökte au pair / ponnymatte i Johannesburg i Sydafrika. Sydafrika! Herregud. Men det verkar verkligen som någonting för mig! Jag har fri tillgång till en C-ponny som ska ridas till o hopptränas. Man får eget boende, bil, mobil, flygbiljett och marknadsanpassad lön. Sen ska jag hjälpa till med barnen, skjutsa dem fram och tillbaka till skolan, laga mat, handla och så vidare... Det känns bra. Otäckt men bra.
Anställningen varar i ett år och börjar i augusti.

Men det är vänstertrafik i Afrika! Johannesburg är typ fem gånger så stort som Stockholm! Seriöst. Det bor nästan 4 miljoner människor där, jämfört med ynka 800.000 i Stockholm.Jag har inte tänkt på det så mycket innan, man har mer föreställt sig en liten gård i öknen, typ. Men det här är storstad. STORSTAD! Enorm stad. Inte nog med att jag suger på att köra stadstrafik, jag måste även köra på fel sida vägen. Åhh...
Så helt perfekt är det inte. Nicke kommer ju ligga i lumpen de första fem månaderna, så det blir inte så stor skillnad. Visst, att träffas typ en vecka på en månad sammanlagt är kanske lite skillnad mot att inte träffas alls på fem månader. Men jag hoppas att han ska investera i en liten resa ner dit när han muckar.

Men jag kan inte förneka att jag är lite rädd. Jag vet inte hur jag klarar mig så alldeles ensam. Som pappa sa: man kan liksom inte direkt gå obemärkt på gatorna. Men det hade arit såå kul.. Det största problemet är nog faktiskt längden. Det är ett helt år. Det är lång tid. Tål att funderas på...