Makes me happy with what I got

Natten mellan lördag och söndag så vaknade jag efter att ha sovit i lite under två timmar, klockan var 3.48. Tre stycken fruktansvärt höga ljud (i alla fall om man just vaknat). Det lät som att väggarna i lägenheten över ramlade ihop, rakt ner på golvet, dvs vårt tak!
Det riktigt skakade.

Jag förstår inte vad de kan ha haft för sig däruppe. Visserligen så är de inte så tysta där, vi kan höra vilken musik de lyssnar på en tisdag klockan 10.00 t.ex. Och av någon anledning så är det bara de som låter.

I alla fall. VAD i hela fridens namn kan ha låtit så mycket? Om man drämmer en slägga ner i golvet allt man har? Tveksamt faktiskt...

Just som jag skulle somna om, när jag var i det där fina mellanläget mellan sömn o vakenhet, då kommer det en gång till! En stor duns.
Jag kunde se framför mig hur jag satt i rättssalen och vittnade om vad jag hade hört den 15:e februari 2009 klockan 03.48 på morgonen.

Sen kunde jag höra röster.
Ni får alltså tänka er att det är ett tjockt, och annars välisolerat tak och eventuellt även väggar (vet inte vilket rum de var i) mellan mig, som skräckslagen ligger i sängen och mina grannar som springer omkring i lägenheten över.

Jag hör ord som Fan! och Nej! Sen hör jag hur dörren (jag antar den till sovrummet, för det hörs så tydligt) dräms igen. Sen, efter någon minut av tystnad, öppnas dörren och man hör hur personen som varit i sovrummet rusar fram till dörren, slänger igen den igen och skriker Nej! Jag är arg! Det är tjejen som skriker. Och sen hör man hur något (kanske en mindre bokhylla eller byrå) släpas mot dörren, för att undvika att liknande situationer uppstår igen.

Sen är det tyst länge. Så pass länge att jag tror att jag vågar somna om. Då hör jag steg, först dörren som öppnas igen och sen steg. Och de fortsätter. Nästa dörr öppnas och stängs. Då hör man tydligt att de är i trapphuset. Inget skrikande, pratar lite. Fast det låter mest som att de försöker få ur sig så lite som möjligt. Hela vägen ut går de. Eller ja, en av dom i alla fall.

Därefter hör jag ingenting. Det har gått en timme ungefär sen jag vaknade.

Jag vet inte om jag hör mer på hela natten. Jag inbillar mig att jag hör hur de diskuterar (utan att skrika faktiskt) senare, men jag är inte säker. Jag vaknar inte helt i alla fall.

Sen dess har det varit tyst. Man kan fortfarande höra svaga "vanliga" ljud som man känner igen. Men om jag ska vara helt ärlig så tror jag bara att det är killens ljud, han var lite mer lågmäld. Eller ja, han spelade väl också musik högt som f*n. Men tjejen hade ett visst sätt att gå så att det lät som att hon hade högklackat på sig hela tiden.

Hoppas verkligen att jag och Nicke aldrig hamnar där.

Det paret festade varje helg. Varje fredag, varje lördag, utan undantag. Vilket kul sätt att fira Alla hjärtans dag med sin sambo. Först festa och sen gräla och sen göra slut. Eller ja, det är i alla fall min teori.