Sugen på suget. Ironi?

Okej, så jag har hittat en bra och balanserad kost. Det är väl bra? Mja. Beror väl på hur man ser det. Jag mår bra, äter bra, lagom stora måltider och rör på mig kontenuerligt. Så..? Vad är då felet?
Jo.
Det här kommer låta hur crazy som helst, men jag har faktiskt tappat sötsuget. Inte sugen på godis eller läsk mer. Visst är det bra? Men jag saknar det lite. Jag har sötsug-sug. Jag är sugen på att vara sötsugen. Visst låter det knäppt! Är väl lite knäpp kan jag väl tro.

Som jag har sagt innan så har jag alltid varit liten, aldrig direkt gått upp i vikt, snarare tvärtom, jag har legat på en låg vikt (inte super låg, men låg) och mitt BMI har alltid legat på strax under "normal", alltså underviktig. Men vi vet ju alla att BMI inte är något bra mått egentligen.
Såg en bild härromdagen på mig, eller på oss snarare. Det var ett familjefoto. Jag hade en topp där jag delvis visade magen (hur jag nu kunde få för mig att ta på mig den?!) Jag var väl ungefär 12 skulle jag tro. Och helt ärligt så blev jag faktiskt lite paff när jag kollade närmare på denna bilden. Vilken planka jag var! Kan inte ha vägt mer än 45-47 kg. (lite patetiskt att jag fortfarande kommer ihåg vad vågen stod på på den tiden?)
Även om det kändes så sjukt att titta på bilden så kände jag någonstans långt därinne en känsla av stolthet. När jag var yngre så inbillade jag mig nämligen att jag var mobbad för att jag inte var smal nog, men har på senare tid insett att det inte var skälet.

Åter till det där med sötsuget. Det jag ville säga var att jag aldrig riktigt ansträngde mig (bantade, spydde eller liknande) för att vara så smal. Jag klev upp på vågen, kollade siffrorna och tänkte "lite mycket...". Dagen efter så var det också mycket riktigt, lite mindre. Men sen nöjde jag mig där. Faktiskt.
Jag åt alltså (ungefär) lika mycket sötsaker då som idag. Jag har alltså alltid haft mitt sötsug. Om jag skulle ha ätstörningar så skulle jag nog lida av bulimi snarare än anorexi. Jag gillar mat, godis, cola och chips! Så är det bara!
Jag fick alltid höra av mamma att jag skulle rulla fram när jag blev vuxen om jag fortsatte äta så mycket som jag gjorde. Än så länge går jag ;)

Nu har jag inget sötsug. Jag saknar det :/
Men det blir kanske bättre när Niklas kommer hem. Han gör mig glad. Det brukar få igång mitt sötsug ;)









Lägger in en liten bild här för er som inte ver hur jag ser ut. Inte världens bästa bilden, men det bjuder jag på.