Måndag igen...

Nu har han åkt. Igen. Ibland så hatar jag bara att behöva ha en värnpliktig till pojkvän. Han är ju fan borta jämt. Men visst, jag visste ju att det skulle ingå i paketet, men ändå.

Denna gången är han borta i två veckor. Eller ja, inte egentligen, en vecka ock tre dagar, han kommer hem nästa onsdag, innan Kristihimmelfärds. Men han kommer inte hem över helgen i alla fall, det är väl det som är det tråkigaste.
Sen när han väl kommer hem så är det bara full rulle fram till söndagen då han åker igen. Först så ska vi ju fira Christine som tar studenten på onsdagen. Sen mellan torsdag och söndag så ska vi upp till Stockholm o ha en liten semester med hela familjen Andersson. Så tyvärr så lär vi väl kanske inte få jättemycket tid för oss själva den helgen.

Efter det så vet jag faktiskt inte hur det ser ut. Jag vet inte om han kommer hem på fredagen eller om han blir borta den helgen också. Men det är så det är inom det militära har jag lärt mig, ingenting bestäms innan det måste vara bestämt. Med andra ord i sista minuten.