7/5 - 09

Ja nu har man då äntligen vaknat ur sin dvala efter en hel natts arbete. Fick stå på Piraten igår eftersom Kattis ville byta för tiderna passade henne bättre. Och självklart måste man ju ställa upp, jag vet själv hur jävligt det kan vara att ta sig någonstans o att behöva vänta på bussar o skit när man bor så långt bort. Jag bor ju liksom fem-tio minuters gångavstånd till alla krogar i hela Karlskrona (visst får det en att känna att Karlskrona är väldigt litet :P ) så jag är något mer flexibel.

Fast jag är faktiskt inte en så hemsk sjusovare som ni kanske tror, jag har ju läst lite i min bok innan jag satte mig här :P Sen la jag mig inte förrän fyra heller så då får man sova länge. Man blir så jävla sliten i kroppen dagen efter bara. Inte alls kul.

Dessutom så har jag haft tinnitus och lock för ena örat i två dagar nu, och det vägrar försvinna. Undrar om jag inte lyckats ha dragit på mig en öroninflammation..? Jävligt irriterande i alla fall, för jag hör typ inget på det örat så igår så trodde dom nog att jag var lite konstig som alltid sa "Va?!" till de på högra sidan bordet, men hörde utmärkt vad de på andra sidan sa :P haha

Nej, lite för pessimistiskt blev allt detta inlägget. Så nu lite mer positivt: Det regnar! Jag vet, ni tänker "är hon galen??", men ack nej. Det är ju helt underbart med regn! Jag älskar ljudet och man kan sitta inne med lite varm choklad och en marabou o bara njuta, kanske med en bok..? Kanske med TV:n om man känner sig lite lat :P

Men ljudet.. mmm... Jag vet inte riktigt varför jag gillar det, kanske för att man blir så lugn av det. Men det får mig alltid att tänka på den tiden då hela min familj åkte iväg i husvagnen (oftast då till en camping i Bergkvara, mycket fint där!). Sen när man vaknade så kunde man (enligt svensk tradition på midsommar) ofta höra regnet utanför. Sen var det ju så att jag alltid fick ligga i sängen överst, närmst taket. Och som ni alla säkert vet så låter det på ett väldigt speciellt sätt när det regnar och man är i en husvagn, väldigt högt liksom. Men jag gillade det. Och gör fortfarande. Kanske så är det så att det får mig att minnas alla de stunder när vi var riktigt lyckliga som familj. Som en hel familj. Tillsammans.