Klumpar sig liksom

Jaha ja... Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Jag är så himla omtumlad.

Fredagen blev ingen hit. Det värsta som kan hända en familj inträffade; ett dödsfall. Inte min familj, men faktum är att man insåg hur lätt det kunde hända, att det lika gärna kunde varit min. It makes you think, it makes you wonder...

Fast det känns ju onekligen som att min familj kommer att smulas sönder ett tag. Idag är sista dagen. Imorgon rycker han in. Blir borta 10 dagar första perioden. Sen kommer det väl fortsätta så antar jag, fram till 4:e december. Det känns som att varje helg han är hemma kommer jag inte vilja göra något annat än att kramas hela tiden. Hamstra lite, så klarar man sig till nästa helg :P Fast jag vet att jag får hålla lite band på mig, annars kommer han väl tillslut hellre vilja ligga kvar på logementet.

Yup yup. På onsdag sitter jag på PM om någon har lust att hälsa på mig. Piraten den 23:e. Kursen jag skulle gå blev ju inställd, såklart. Vilket innebär att jag får gå arbetslös hela våren, om jag nu inte kommer in på någon av de kurser med sen anmälan. Men de är i Kalmar och i Kristianstad. Så då blir det till att pendla.

Som ni säkert hört så krånglar Försäkringskassan igen. Vi blir lidande till förbannelse här hemma. Jag har fortfarande inte fått mina pengar från Ungdomsgarantin, och vi får inget svar om vi får bidraget för Lumpen. Fast jag är ju ganska säker på att vi får det, vi uppfyller ju alla krav. Fast det hjälper ju inte så mycket om vi får pengarna till sommaren, vi klarar inte av att betala hyran på min lilla lön hur länge som helst, jag hade ju gärna velat ha lite mat också.

En stor fet klump i magen är vad det är...