Lugn o fin

Nu är jag klar! Jag har slitit klart på Tidningsbärarna och jag kommer inte börja där igen, inte på ett tag iaf. Det skulle i princip krävas att jag skulle få fast anställning där och ingen annanstans. Rent teoretiskt sätt så skulle det faktiskt fungera. Om Nicke fortsätter sitt jobb o jag jobbar där. Jag har ju inte fast inkomst o Nicke hjälper till med sin inkomst. Sen söker man lite bidrag, o staten hjälper till när Nicke rycker in i lumpen. Det skulle inte bli något lyxliv, men det skulle gå.

Jag väntar dock otåligt på att min mobil ska ringa och rösten som svarar säger "Vi vill att du jobbar hos oss".. eller åtminstone "Vi vill gärna träffa dig". Något säger mig att kommer jag bara så långt som till en intervju så kan jag nog övertyga dem om att jag passar för jobbet.

Spenderade några timmar igår med att läsa lite både på internet och i böcker om hur man ska gå till väga för att vara oemotståndlig för arbetsgivaren. Och sen kollade jag lite om utbildningar, och förvånande nog så har mitt intresse för utbildningen på Hyper Island inte svalnat. Annars har jag haft en förmåga att tappa glöden för utbildningarna jag har hittat efter ett tag. Jag har liksom inte helt kunnat se mig själv göra det som man blir av dem. Det som är mest sjukt är att jag inte har någon aning om vad jag egentligen blir på den utbildningen, den är ganska bred. Fast det kanske är just det; man binder sig liksom inte för mycket på en för smal väg.

Magkänslan är lite bättre efter det faktiskt. Känner mig inte riktigt lika stressad, även om jag inte kan bärga mig tills de ringer från något av de företag där jag sökt jobb.

Nu ska jag gå och göra något jag inte har haft tid för på alltför länge; läsa!