Just nu sitter jag och tittar på film, Under Toscanas sol tittar jag messt på men zappar mellan den, Forgotten och Notting Hill. De två senare har jag sett innan så jag fokuserar inte så mycket på dom. Under Toscanas sol verkar faktiskt vara riktigt bra, mysig film liksom.
Har varit allmänt rastlös idag. Känner mig sådär äckligt overksam som man i princip bara känner sig när man är arbetslös. Nu är ju inte jag arbetslös, men eftersom sommarjobbet tog slut för snart en månad sedan och jag just nu har semester på Cherry så är det nästan som om jag vore arbetslös. Idag skulle vi ha kommit hem från Tunisien om allt gått enligt planerna. Då hade jag inte bara varit hemma på min semester och jag hade inte känt mig arbetslös.
Jag tror de flesta har känt den känslan jag syftar på. Att man liksom vill få någon slags mening i allt man gör. Jag vill göra något som jag är bra på, och jag vill bli uppskattad för det.
De dagar när Niklas inte är hemma känns som ett annat liv. Det är liksom inte jag; I det livet är jag ensam, fattig och med känslan av att jag är kär i någon från en dröm, eller en film.
Jag hatar det.
söndag 13 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ohgudja! hatar också den känslan! Jag kämpar ofta med att komma på en mening och ett syfte med allt jag gör. Men det är ju inte alltid man gör det. Som tur väl är har jag oftast så mycket hushållsgöra och bebisskötande att göra att jag inte hinner känna efter och det är faktiskt rätt skönt.
Skicka en kommentar