And to all a good night

Dagen innan julafton. Fast egentligen inte. Idag är det "vår" julafton. Vi ska äta gott o mysa o titta på julfilmer hela dagen. Dvs när Nicke har kommit hem efter att ha raidat stan på julklappar till mig. Snacka om sent ute :S Lille pojk.

Imorgon är det alltså riktiga julafton som ska spenderas en liten stund i Johannishus hos pappa o sen en större stund i Ronneby hos mamma. Alla barnen sover sedan i Ronneby för att sedan äta julbord hos farmor o farfar på juldagen. Eller ja, julbord är det egentligen inte. Det är alltid kyckling och potatis med sås. Skulle bli ytterst förvånad om de ändrade det i år.

Med allt detta sagt så är det verkligen inget bra tillfälle att lappa ihop... Men jag kan inte hjälpa det. Det är något som jag verkligen inte förstår. Vad var det jag missade? Alltså, jag har varit med om ungefär samma situation förut, med den skillnaden att då visste jag vad jag missade. Men denna gången har jag inte en susning. Nu så hände något bara. Utan min närvaro. Helt out of the blue liksom. Och jag vet inte vad. Jag vet bara konsekvenserna, vad som händer sen liksom. Och det stör mig. Men det som stör mig mest (förutom att jag lät det hända, vilket jag egentligen inte kunde stoppa eftersom jag inte visste när det hände) är att jag tror, och är väldigt säker till och med, på att personerna inblandade inte har en aning om vad som händer, fastän det är med dom det händer. Om ni hänger med...
Nej usch jag får inte älta det här mer. Jag vet att om jag bara chillar så går det säkert över. Så snälla inga frågor eller så ni gör det bara värre. Men jag hatar bara att det ska inträffa. Jag hatar känslan av.... uteslutande. Borttappad liksom.