12/7 -09

Så var ännu ett avsked avklarat. Niklas åkte tillbaka till lumparlivet idag och framför mig har jag en vecka i ett halvt sovande töcken. Det är konstigt egentligen hur det blir så, för egentligen gör jag ju mer nytta när han inte är hemma. Då städas det, och det jobbas en hel del, ofta mer än när han är hemma. Men det är väl positivt? Speciellt med tanke på allt jag vill göra, då är det viktigt att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Jag hoppas på att kunna spara ihop så mycket pengar till september att vi kan åka på en liten sista-minuten resa. Det i sig är väl inget problem, men sen ska man räkna med allt annat man ska göra som kostar pengar; min resa till USA t.ex. och ett inköp av en laptop till resan så att jag kan hålla kontakten lättare med er här hemma. Båda dessa sakerna går före en sista-minuten. Tråkigt nog. Hade varit så kul att bara kunna ha en vecka tillsammans med älsklingen och bara njuta av varandras sällskap, speciellt med tanke på att jag kommer vara borta i ett helt år sen! Får se hur det löser sig. Men jag har lovat mit själv att försöka så gott jag kan åtminstone. Så from now on, minimalt med godis, utemat och utekvällar. Inga nya inköp av kläder/skor, och inte heller några onödiga resor som kostar massa bensin (med undantag de gånger man måste unna sig att träffa kompisar!). Så den där urläckra jackan på Tossia som bara skrek ut mitt namn får vänta. Likaså gäller navelsmycket som också bönade o bad som om dess liv stod på spel.

A big commitment for a small girl. I like it.