Mmm.... Det är min känsla just nu faktiskt. Beskriver ganska bra känslan som sitter kvar sen gårdagen.
Perfekt. Trots kylan o myggen, allt det försvann. På ena örat höra tystnaden från skogen: en fågel då och då, plums i vattnet efter en fisk... Den tysta skogens vrålande sång. Att på andra örat höra inget annat än de lugna hjärtslagen från någon man älskar.
du-dunk... du-dunk...
Tystnaden sa så mycket mer än vad som kan beskrivas. Disen på vattnet gjorde bilden oförglömlig. Värmen från dig gjorde att känslan stannar kvar. Blicken gjorde det sant, och kyssarna fick det att bli äkta.
*Klick* man skulle haft kameran nu...
Lätt skakning på huvudet; nej... Man fotar inte sånt här. Man upplever det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar