4 månader

Senaste veckan har varit mycket fin. Bara chillat o tagit det lugnt med min älskling. Jobbet börjar bli påfrestande, inte så mycket på kroppen längre, utan mest på psyket, faktiskt. Det hade varit en helt annan sak om jag hade jobbat dagtid, eller skift eller något. Men alltid natt? Inte kul alls. Samtidigt så är det pengar, o det behöver jag verkligen nu. Så jag ska inte klaga. Om fyra veckor så klampar jag in med min stora väska i Bakareboda o då slipper de mig inte så himla lätt. ^^,

Hittade ett jobb förra veckan som jag sökte. Har dock inte fått något svar eller så än, vilket gör mig lite ledsen, för att för en gångs skull så vet jag att jag hade passat perfekt för det jobbet. Det stör mig.
Jag ska ringa dom på måndag. Pressa dom lite. Kan väl iaf få en intervju?

Gick ju på bio i fredags. Ångrar mig inte för två sekunder. Den var verkligen helt superbra. Jag vill inte säga underbar, för det är ganska svårt för en action/drama o nästan lite skräck. Men bra var den. Heath var perfekt för rollen, synd bara att han inte fick se slutresultatet, han hade nog blivit glad.

Börjar bli lite stressad nu. Jag vet att det är lite halvlöjligt o det kan vara svårt för er att förstå, speciellt om ni har gått en pratisk linje på gymnasiet. Själv gick jag Samhäll-ekonomi, vilket inte leder särskilt. långt. O nu börjar jag stirra ihop mitt liv känns det som. Jag vill verkligen ha ett roligt jobb (såklart, vem vill inte det?) och tjäna bra med pengar (som sagt, självklart). Och jag har en fin start för att bli ekonom, något som jag skulle känna var ganska kul faktiskt. Att vara, men inte att plugga till. Fastighetsmäklare också. Samtidigt vill jag inte bli någon tråkig kärring som aldrig har tid för familjen o intressen etc.
Jag vill också åka till USA o plugga där. Jättegärna. Men för det krävs pengar. En hel del. Det behöver liksom egentligen inte vara så stort problem om man tänker efter för jag behöver inte åka det närmaste året. Men då krävs det att jag arbetar nu, mycket. Och då kan jag inte plugga. O cå känner jag att allt blir uppskjutet för något som är kul nu. Jag vill också resa o se världen lite innan man skaffar sig massa barn o blir lite mer begränsad.

Usch.. Vilka I-landsproblem, eller hur? Jag borde bara göra det som jag tycker är kul nu. Jag har hela livet på mig. Är det så hemsk att vänta tio år innan jag stadgar mig? Ja, lite... :S

Jag ska satsa på jobb. Kanske i Norge om jag inte får detta nu? Snälla hjälp mig. Jag behöver någon som gör att mitt huvud inte flyter iväg.. :S

Usch vad sent det blev. Jag ska sova nu. Men kolla in min nya video på YouTube :D


xoxo